تۆم ددان ئێشەی هەیە. ددانی زۆر دێشێ.
Tom har tandvärk. Hans tand gör väldigt ont.
پێویستی بەوەیە که دکتۆری ددانهکهی ببینێت، بهڵام یهکهمجار شتێکی پێویسته بۆ ئازارهکه.
Han behöver träffa sin tandläkare, men först behöver han någonting mot smärtan.
ئهو بهرهو نزیکترین دهرمانخانه لێدەخوڕێت.
Han kör till det närmsta apoteket.
دەڵێت، “ئازاری ددانم هەیە.” “هیچ شتێکت هەیە بۆ ئەوە؟”
“Jag har tandvärk” säger han. “Har du något för det?”
“بهڵێ، ئهوه ئازارشکێنه. پێویستت به ڕهچهتهی پزیشکی نییه بۆ ئهوه.”
“Ja, här är några smärtstillande. Du behöver inte recept för dessa.”
“سوپاس. نرخهکهی چهنده؟”
“Tack. Hur mycket kostar de?”
“نرخی نۆ یۆرۆیه. بهڵام پێویسته چاوت به دکتۆری ددان بکهوێت.”
“De kostar nio euro. Men du borde träffa en tandläkare.”
“باشه، سبهی بهیانیهکهی پهیوهندی به دکتۆری ددانهکهم دهکهم.”
“Okej, jag ska ringa min tandlärare i morgon bitti.”
“ئهگهر پێویستت به دهرمانی بههێزتر بوو، پێویسته ڕهچهتهیهک بهێنی لهلای دکتۆری ددانهکهت یان دکتۆرهکهت.”
“Om du behöver starkare medicin så behöver du få ett recept från din läkare.”