Tom ima zubobolju. Zub ga baš jako boli.
Tom har tandvärk. Hans tand gör väldigt ont.
Mora da ode kod svog zubara, ali prvo mu treba nešto protiv bolova.
Han behöver träffa sin tandläkare, men först behöver han någonting mot smärtan.
Vozi se do najbliže apoteke.
Han kör till det närmsta apoteket.
“Imam zubobolju”, on kaže. “Imate li šta za to?”
“Jag har tandvärk” säger han. “Har du något för det?”
“Da, evo nekoliko lekova protiv bolova. Za ove vam ne treba recept.”
“Ja, här är några smärtstillande. Du behöver inte recept för dessa.”
“Hvala. Koliko koštaju?”
“Tack. Hur mycket kostar de?”
“Koštaju devet evra. Ali trebalo bi da odete kod zubara.”
“De kostar nio euro. Men du borde träffa en tandläkare.”
“U redu, pozvaću svog zubara sutra ujutro.”
“Okej, jag ska ringa min tandlärare i morgon bitti.”
“Ako vam treba jači lek, moraćete da dobijete recept od vašeg stomatologa ili lekara.”
“Om du behöver starkare medicin så behöver du få ett recept från din läkare.”